Resultat från SKK
Höst
Jag får backa lite i tiden för, som vanligt nu för tiden, var det länge sen jag bloggade. Kursen som vi har gått för Labrador Halland med Poul-Erik som kursledare är nu slut. Synd tycker jag, för det är roligt att träffas på det sättet och det driver mig också framåt. Det har gått riktigt bra på kursen för Smilla och mig. Vi har lärt oss massor tillsammans och fått bra träningsidéer.
För några veckor sedan hade Labrador Halland höstens poängjakt och Smilla och jag skulle starta på tävling för första gången tillsammans. Det gick inte alls, kan man väl säga. Det visade sig att mina tävlingsnerver var mer trasiga än jag trodde. Smilla kände naturligtvis av det och var helt tossig. Även på kursavslutning, då vi gick ett litet working-test, var nerverna i obalans även om det inte var lika illa som på poängjakten. Det är inte bara Smilla som behöver tränas... :(
Ludde, Smilla och Tess väntar i trädgården på matte.
Dagg i spindelväven.
Underbara höstfärger!
Grundträning
I går var Kenneth, hundarna och jag och hälsade på Bente och Poul-Erik. Ja, det är väl i och för sig inget konstigt med det. I olika formationer är vi där varje vecka. Poul-Erik och jag tog med oss Raja och Smilla ut och tränade lite. Smilla har börjat knalla igen efter träningshelgen, så i går tränade vi lite på det. Sen fick Smilla träna på markeringar av olika längder, och det är roligt att se hur hon har börjat använda nosen. Hon klarade alla markeringara, förutom att hon knallade några gånger...
Sen höjde Poul-Erik ribban för Smilla och mig lite när det var dags för linjetag. Han la ut två stycken, ett åt varje håll med oss i mitten. Dummiesarna syntes inte, men Smilla såg nogsamt på när Poul-Erik la ut dem. Hon går ut väldigt fint på mina signaler utan att tveka och hon hade inga problem att komma ihåg det andra linjetaget. Inte ens när det blev tre linjetag åt olika håll, tvekade hon.
Till sist fick jag lite tips om hur jag kan träna stopp. Jag har inte riktigt kommit någon vart med det ännu, och det känns som att det är dags för att kunna komma vidare till andra moment. Jag fick med mig lite "hemläxa" på vad Smilla och jag behöver träna på. Det blev mest "grundträning" som stadga vid fötterna, stopp och så lägger jag själv till avlämningar.
Där vi bor rör sig väldigt mycket folk under sommaren, och på Tjolöholm har turistsäsongen dragit i gång ordenligt i helgen. Så när jag ska ut och träna med Smilla, får jag leta upp ställen där folk inte är vilket kan bli lite trixigt ibland. I dag har vi gått upp i skogen långt bort från alla och tränat stadga, avlämningar och lite linjetag. Det gick väldigt bra och jag gick hem nöjd och glad. Smilla däremot tyckte att alla mygg var extremt jobbiga och hon hade lite svårt att stilla still hela tiden. Hon ruskade på huvudet, strök med tassarna över nos och huvud och höll på. Sen skulle jag försöka ta kort på henne, vilket inte gick något vidare på grund av alla mygg...
Sköna maj
I dag gick jag ut och tränade stoppsignal. Det går framåt, även om det går långsamt. Nej, nej, jag är inte otålig..
I dag stannade hon i alla fall på fem meter och inte tre. Lite linjetag blev det också, hon är jätteduktig! Inte den minsta tvekan när hon går ut. Sen var jag "bara tvungen" att köra klockan, och det gick galant! Den delen missade jag på kursen eftersom Smilla löpte då, men Poul-Erik hjälpte mig i lördags. Avslutningsvis blev det sitta kvar-träning, hon var lite dålig på att sitta kvar när jag la ut linjetagen. Även det gick bra innan vi slutade och hon satt lugnt kvar när jag stod 25 meter bort, även om en mycket intressant fågel flög framför nosen på henne.Nu närmar det sig vår träningshelg med stormsteg. Det ska bli så roligt att få träffa alla som kommer och att få ägna sig åt bara Smilla i en hel helg. Löpet är på upphällningen, tack och lov. Det är verkligen som alla säger, att tikar ändrar sig helt och hållet när de löper. Smilla "värsta" tid var nog innan löpet startade och sen första veckan. Inte för att hon blev slö direkt, snarare tvärtom... Men, men, varför ska inte de påverkas av hormoner? Gudarna ska veta att i alla fall jag gör det, kärringåldern närmar sig..
Min lilla docka mitt i vitsipporna.
Glad Påsk!
Lite träning har jag hunnit med i helgen och under veckan har jag gått ut med Smilla en stund nästan varje dag. Förra helgen bytte hon nästan varje dummy (i och för sig inte så många), men på en vecka har hon blivit ärlig. Jag har använt en positiv inlärning som danskarna använder, enligt Lars Nejlands metoder säger Poul-Erik. De börjar väldigt tidigt med sina hundar. Jag har sett en träningsvideo där valpen är cirka fyra månader när de tränar ärlighet. Mycket lek och mycket beröm var det i filmen.
Fotgående och linjetag har vi också tränat på. Det går jättebra och jag tycker att vi är riktigt duktiga. Framför allt har vi roligt tillsammans. Det är en sån känsla när Smilla kommer och lämnar av och glädjen lyser i hennes ögon. Då kan jag inte låta bli att flina som en bredkäftad groda.
Husse har planterat några fina vårkrukor hemma.
Det smälter
Både förra helgen och denna har jag tagit ut Smilla och gått för lite miljötränings skull. Det är så lätt när man bor som vi gör, att gå ut på promenad eller träning utan att träffa en själ. Men jag har upptäckt att både Smilla och jag behöver träna på att gå förbi andra människor och hundar, möta bilar med mera. Hon tycker inte att bilar är något roligt, särskilt inte när de kör för fort förbi oss men det är bara att hänga i och vänja henne.
I dag testade jag något nytt med Smilla. Jag satte henne och sa åt henne att stanna, sen gick jag därifrån. Under min lilla promenad rundade jag ett stort träd och gick tillbaka till henne. Första gången satt hon inte kvar, men sen fungerade det jättebra. Vi har också börjat träna fotgående utan koppel, vilket går sådär. Hon går för långt bakom mig tycker jag, även när jag har en godis i handen. Jag får nog hitta på något annat godis, tror jag. Korv kanske? Hon har också fått apportera en del. Vi har en liten grusparkering som är helt snöfri. Det blir inga långa apporteringar direkt, men vi tränar på att Smilla ska sitta kvar till jag säger "Apport!" och avlämningar. Jag måste faktiskt säga att hon är väldigt duktig! I alla fall nu när det bara är vi...
Ingen estetiskt vacker bild direkt, men ser ni.. snön smälter!! För mig är det vackert!
Spontan apport
I morse var det inget roligt att gå ut med hundarna. Vi lekte Bambi på hal is allihop. Jag köpte mig broddar till kängorna för ett tag sen, tur det, men det var knappt att de hjälpte. Det var faktiskt vackert ute med all is och en nästan full måne som hängde över skogen.
I några dagar har det legat ett fågelkadaver på en av gräsmattorna hemma. Rovfåglarna har haft gormetmiddag. Smilla har sprungit där och luktat och tyckt att det är jättespännande. I morse kom hon med en present till matte. Jag trodde att det skulle bli svårt att få henne att släppa kadavret, men hon lämnade så fint i handen på mig. Sen sa jag till henne att presenten var "Nej!" och hon skuttade glatt vidare. Träningen med både avlämning och nej-dummy har gett resultat, tänk så stolt man kan bli!
Stolt matte
I dag har Smilla och jag varit ute och gått en lång promenad och tränat lite under tiden. Det var väldigt skönt ute även om solen hade försvunnit. Jag hade med mig en dummy för att för första gången testa om Smilla ville apportera ute. Vägen som går ut mot Storeskog på Tjolöholm är perfekt att träna på. Smilla kunde inte smita iväg åt sidorna (åtminstone har hon ännu inte fattat att hon kan..). Hon sprang ivrigt efter dummiesen (Hur stavar man egentligen det ordet???) på min "apport" och kom tillbaka alla gånger utom en. 75% av gångerna lämnade hon dessutom i hand. Matte är mäkta stolt!
Vi tränade också att gå fint i koppel, (Vi gör framsteg.) sitta kvar och komma på inkallning. Det där med inkallning går jättebra, så länge hon inte har äpplen i närheten.. Smilla har nämligen lärt av sin mamma att äpplen är en delikatess. På Tjolöholm växer det vildaplar precis överallt, så ni förstår att det är en utmaning... I dag kom hon på inkallning även fast hon stod och mumsade på ett äpple! Matte är ännu mer stolt!
I går utförde jag den största bedriften med Smilla sen hon kom hem. Jag klippte klorna helt själv! Jag börjar känna mig som en riktig "pösmunk" av all stolthet.. 
Framöver får jag säkert tänka tillbaka på såna här stunder, för att påminna mig själv om att ibland fungerar faktiskt saker bra.
Det fanns mycket spännande saker att titta på i skogen.
Smilla ser för rolig ut när hon sitter i trappan,
med rumpan på ett trappsteg och benen på steget nedanför.
Tyvärr har jag inte använt någon bra kamera och
bildredigeringsprogrammet klarar jag inte av,
därav Smilla och Luddes "konstiga" ögon.
Smilla möter Elvira
Smilla nosar lite försiktigt på Elvira under Luddes överinseende.
Spruta och hundvakt
I dag har jag varit hundvakt åt Sigge. Jag tyckte det var jobbigt hos veterinären i går, men det var ingenting... Smilla och Sigge började bråka/slåss med en gång och höll på oavbrutet i 1,5 timme. Kolla in deras lek via länken. Under tiden välte de vattenskålen två gånger. Golvet i köket blev i alla fall rent... Sen fick jag dela på dem så de kunde sova en stund. Under tiden de lekte fick jag ta ut dem för att kissa fyra gånger, en i taget dessutom för annars bråkade de bara. Ja, jösses... Smilla har varit jättetrött hela eftermiddagen och kvällen. Men kul har de i alla fall!
Många upplevelser
I går var det besök i stora staden Kungsbacka. Mamma Tess var också med och då gick allt lite lättare. Smilla är inte speciellt rädd för något och stadslivet var väldigt intressant. Först gick vi till jobbet och hälsade på och sen till mitt gamla jobb. Många människor och många: Åhh.. vad gullig! Smilla trivdes som fisken i vattnet.
I dag har Smilla och jag varit ute på "långpromenad". Det skulle vara lite i förebyggande syfte att göra henne trött. Vi har nämligen hälsat på Sigge i dag och min tanke var att om hon var trött, skulle hon inte vara en sån ragata. Ja ja... drömmar kan man ju ha.. Det blev precis som förra gången.. Smilla över och Sigge under, i alla fall större delen av tiden. Jag vet inte om jag kan säga att de har roligt, men ingen skrek över att det gjorde ont i alla fall.
Lite trött var hon allt när vi kom hem. Kanske hon sover hela kvällen??
Utomhusaktiviteter
I dag har vi varit ute en del. På förmiddagen tog Smilla och jag en promenad och tränade lite på inkallning. Godispåsen är väldigt bra att ha! När hon inte är upptagen med annat, kommer hon som ett skott. Jag försöker träna både med pipa och med kommando. Pipan fungerar bäst.
Annars har jag kommit på att jag har fått hem en riktig huligan. Smilla terroriserar både Tess och Ludde. Ludde har lite svårt för det och morrar och skäller, men det hjälper inte. Jag önskar att han kunde säga till ordentligt. Tess tar det lite med ro. Hon lägger en tass rakt över ryggen på Smilla när det blir för mycket. Men hon tycker det är ganska roligt att leka med sin dotter. Än så länge.. Här är en länk till en film jag har lagt ut på Youtube med deras lek: http://www.youtube.com/watch?v=1K2OFVsmepE
I eftermiddags fick vi besök av kullbror Sigge. Det tyckte Smilla var jätteroligt och bar sig åt som en riktig ragata! Jag blev helt förfärad. Hon slängde sig över Sigga, morrade (eller vad jag ska kalla det), bet och slet i honom. Stackars Sigge, han hade inte en chans. När de hade lekt en stund tog vi på kopplen och då fick han revansch. Vad är det för valp jag har fått hem?? ;o)
Man måste ju tugga på allt man hittar!
En kort stund var de stilla, Sigge t.v. och Smilla.
De hade hittat en pinne som tydligen smakade gott.
Smilla har flyttat hem
Smilla är så duktig, gör behoven ute (för det mesta.. ;-), kommer när jag visslar på henne och går redan på (för henne) långa promenader. Hon tycker inte om kopplet, men hon går i det ändå och att åka bil med mamma Tess går galant. Däremot är det inget kul att sitta "inlåst" i kompostgallret. Då håller hon konsert tillsammans Ludde. De ylar ikapp, så det är svårt att tro det. Det är inget kul att sova på nätterna heller.. så sömnen är det inte mycket bevänt med. Det går an för mig som har semester, men stackars Kenneth!
Ludde tycker Smilla är äcklig och går gärna undan när hon kommer. Hon kan ju bita i hans svans, ve och fasa! Men fortare än vi anar kommer de att vara bästa kompisar.
Här tittar hon på när Ludde och Tess leker.
I dag var vi ute en bra stund.
Det här kortet tog jag när hon ett ögonblick la sig hos Tess på mattan,
annars var det raggarrundor på gräsmattan med sikte på alla löv.
