Lassagårdens gikan

Nu har hösten gjort sitt intåg på riktigt. Det regnar och blåser så det viner runt knutarna. Mörkt blir det tidigare och tidigare, till förtret för en hundägare som vill träna. Det är inte lätt med hundträning vintertid när man jobbar heltid. Vilken tur att jag då jobbar hemma ett par dagar i veckan, så kan jag gå ut mitt på dagen en stund. I dag var Smilla och jag ute och tränade stoppsignal och klockan. Det gick riktigt bra men jag måste hela tiden komma på nya sätt att träna stopp, för Smilla lär sig snart när jag ska blåsa.

Jag får backa lite i tiden för, som vanligt nu för tiden, var det länge sen jag bloggade. Kursen som vi har gått för Labrador Halland med Poul-Erik som kursledare är nu slut. Synd tycker jag, för det är roligt att träffas på det sättet och det driver mig också framåt. Det har gått riktigt bra på kursen för Smilla och mig. Vi har lärt oss massor tillsammans och fått bra träningsidéer.

För några veckor sedan hade Labrador Halland höstens poängjakt och Smilla och jag skulle starta på tävling för första gången tillsammans. Det gick inte alls, kan man väl säga. Det visade sig att mina tävlingsnerver var mer trasiga än jag trodde. Smilla kände naturligtvis av det och var helt tossig. Även på kursavslutning, då vi gick ett litet working-test, var nerverna i obalans även om det inte var lika illa som på poängjakten. Det är inte bara Smilla som behöver tränas... :(

Ludde, Smilla och Tess väntar i trädgården på matte.


Dagg i spindelväven.


Underbara höstfärger!