Valpkurs, del 2

I går var det dags för del 2 i valpkursen. Jag var inte lika nervös den här gången och det betydde att det gick mycket bättre än första gången. Skönt!

Först fick visa hur det gick att gå fot och få hundarna att sitta kvar. Fotgåendet gick jättebra men när det gäller att sitta kvar var det tydligt att 30-metersgränsen finns kvar i hundarna. Jag gick fot med Smilla utan koppel och det gick bättre när Poul-Erik hade sagt till mig att gå ordentligt. Det är väldigt lätt att ha axlarna under öronen...

Sen fick vi träna på linjetag. Vad kul att göra något annat än att trava runt i koppel! Till sist avslutade vi med en ärlighetsövning. Smilla visar lite tendens att byta, så det får jag träna på.

På det stora hela, en väldigt bra dag!


Så här gott kan det vara att sova tillsammans med minste-husse.


Semester

Förra veckan var större delen av familjen på semester till Åretrakterna. Smilla fick också åka med och det blev en lång biltur, men det gick väldigt bra. Brorsan Sigge åkte i den andra delen av hundburen.

Det var en väldigt lugn och skön semester. Karlarna ägnade sig åt skidåkning, skoterkörning och fiske. Vi kvinnor la lite tid på spa och gick många och långa promenader med syskonen "Bus". När vi var ute passade vi på att bland annat träna fotgående i alla dess former, mycket för att hundarna skulle gå förbi varandra utan att bry sig om varandra. De var väldigt duktiga! Det blev också mycket god mat och gott vin en och annan lumumba... En perfekt semester!


Det var lite snö, så fick hålla oss på vägen när vi gick.
Det är ett underbart ställe och jag längtar redan till nästa år!


Efter promenad och lite brottning, är det skönt med en tupplur.


Sigge håller en skyddade tass över Smilla. Visst är de bedårande när de sover!


Det smälter

Ett sånt väder vi har haft i helgen, helt underbart med solsken och blå himmel! I går gick vi en lång promenad på skaren runt nästan hela Storeskog på Tjolöholm. Dumma var vi som inte hade tagit med oss varm choklad. För Smillas och min del blev det träning på att gå i koppel tillsammans med andra. När bara hon och jag är ute, går hon så fint, men med andra går det mindre bra... Nåja, det finns helt klart saker att jobba på.

Både förra helgen och denna har jag tagit ut Smilla och gått för lite miljötränings skull. Det är så lätt när man bor som vi gör, att gå ut på promenad eller träning utan att träffa en själ. Men jag har upptäckt att både Smilla och jag behöver träna på att gå förbi andra människor och hundar, möta bilar med mera. Hon tycker inte att bilar är något roligt, särskilt inte när de kör för fort förbi oss men det är bara att hänga i och vänja henne.

I dag testade jag något nytt med Smilla. Jag satte henne och sa åt henne att stanna, sen gick jag därifrån. Under min lilla promenad rundade jag ett stort träd och gick tillbaka till henne. Första gången satt hon inte kvar, men sen fungerade det jättebra. Vi har också börjat träna fotgående utan koppel, vilket går sådär. Hon går för långt bakom mig tycker jag, även när jag har en godis i handen. Jag får nog hitta på något annat godis, tror jag. Korv kanske? Hon har också fått apportera en del. Vi har en liten grusparkering som är helt snöfri. Det blir inga långa apporteringar direkt, men vi tränar på att Smilla ska sitta kvar till jag säger "Apport!" och avlämningar. Jag måste faktiskt säga att hon är väldigt duktig! I alla fall nu när det bara är vi...


Ingen estetiskt vacker bild direkt, men ser ni.. snön smälter!! För mig är det vackert!


Spontan apport

I morse var det inget roligt att gå ut med hundarna. Vi lekte Bambi på hal is allihop. Jag köpte mig broddar till kängorna för ett tag sen, tur det, men det var knappt att de hjälpte. Det var faktiskt vackert ute med all is och en nästan full måne som hängde över skogen.

I några dagar har det legat ett fågelkadaver på en av gräsmattorna hemma. Rovfåglarna har haft gormetmiddag. Smilla har sprungit där och luktat och tyckt att det är jättespännande. I morse kom hon med en present till matte. Jag trodde att det skulle bli svårt att få henne att släppa kadavret, men hon lämnade så fint i handen på mig. Sen sa jag till henne att presenten var "Nej!" och hon skuttade glatt vidare. Träningen med både avlämning och nej-dummy har gett resultat, tänk så stolt man kan bli!


RSS 2.0