Lassagårdens gikan

Den här helgen är Bente, Poul-Erik och Kinchie på kennelträff hos Lena, Karin och Roger. Då behövs det valpvakt och det är ju såå svårt att säga nej... :P Jag mer eller mindre bor i valplådan, hade den varit större hade jag nog sovit middag där men den är tyvärr för liten. Jag kan sitta i timmar på toalettstolen och titta, lyssna och kela. De är bara för underbara! Nu är de 2½ veckor gamla och har öppnat både ögon och öron. De reagerar på rörelser och ljud och har också börjat några tafatta försök att gå runt i valplådan. Om någon vecka flyttar de ut i valprummet, antar jag, och DÅ kan jag sova middag hos dem. :D

När det gäller träning med Smilla, kämpar jag på med avlämningar både på land och i vatten. Poul-Erik gav mig rådet att låta Smilla hoppa upp med framtassarna på magen på mig och lämna av, för att få rätt ingångar. Inte nog med att jag fortfarande har kvar en gevärskolv på armen, nu är mage och lår fulla med tassavtryck också. Jaja, vad gör man inte för konsten? ;) I vilket fall som helst går det framåt med avlämningarna. Jag har kombinerat den träningen med linjetag och klockan (dirigering) för annars blir det alldeles för tråkigt. Smilla tar signalerna fantastiskt bra och är (för tillfället i alla fall) lyhörd på mina signaler. Hon går inte förrän jag säger till och hon stoppar på signal
I dag gick jag ner till stranden vid Lassagården och började med några linjetag. Ett av dem la jag över krönet till en liten backe ner mot stranden. När jag skickade henne på den, blåste jag stopp precis innan krönet och körde henne sedan ut igen. Klockrent! Hon vände på en femöring och satte sig ner. Jag höll mig lugn och fin, gav henne beröm både för stoppet och sittandet, och körde sedan ut henne. Lycka!

Sen var det dags för vattenavlämningar. Jag började i vattenbrynet och kastade utan att bry mig om att hon knallade på varenda en. Hon knallar inte när andra kastar men gärna när jag kastar själv. Eftersom jag skulle träna på avlämningar i dag, brydde jag mig inte om att hon knallade. Det viktiga var att hon och jag hade roligt och att hon kom och lämnade i hand utan att skaka sig. Naturligtvis skakade hon sig på första dummyn men sen gick det riktigt bra. Jag backade från vattenbrynet och stod till slut cirka 10-12 meter upp och hon droppade inte en enda. Hon hoppade upp på mig och lämnade av nästan alla, så ni kan ju tänka er hur jag såg ut... Jag hade lagt ifrån mig mobiltelefonen (tack och lov) och när vi skulle gå hem igen fick jag stoppa den innanför bh:n, för det var det enda torra stället. Grannarna undrade nog om jag hade badat med kläderna på. :) I morgon blir det samma visa, tänkte jag.

Ett underbart kort när de sover "skaföttes". Titta bara på de små trampdynorna..

Så har dagen kommit när alla valparna har åkt hem. Bente och Poul-Erik pustar ut och tycker att det är ganska skönt. Själv har jag allt gråtit en skvätt när jag har sett bilarna åka. De har ju varit mina bebisar som jag har gosat med så mycket jag har kunnat. Tja, jag är väl inte tillräckligt härdad ännu..

Vi åkte ner till Lassagården i lördags och var på plats när Sue åkte hem, eller Sally som hon heter till vardags. På eftermiddagen kom Sigge (Seastorm) med matte på besök och eftersom Shadow fanns kvar, var helt plötsligt halva kullen tillbaka. De hade jättekul och Smilla uppförde sig riktigt bra.   Smilla har hållit Shadow sällskap tills idag, så han slapp att vara ensam i valprummet.

Smilla och Shadow har det gott på terassen.


Mmm.. löv är åtminstone roliga att tugga på.

 

 

Helgen har maken och jag tillbringat på Lassagården. En väldigt mysig helg. I lördags kom tre av våra valpköpare på besök från Skåne och ville ha lite träningshjälp. Det är alltid kul att träffa dem och de fick en ganska rejäl genomkörare. Vi har också haft besök av nya valpköpare både lördag och söndag. Kul!

Äntligen har jag kunnat hjälpa till med valparna lite mer. Det är mer att göra än jag trodde. Det är precis som att ha småbarn igen. Mat var femte timme, "blöjbyten", tvätt av smutsiga filtar, tvätt av små kroppar, motion och naturligtvis en massa kärlek. Men, så härligt det är! Jag blir fortfarande nästan gråtfärdig av kärlek varje gång jag kommer in till dem i hundgården eller valprummet. Och visst är de svåra att motstå:

Bara kolla in magen...


Nu vet jag vilken valp som är min.
Säg hej till Smilla!

Nu har de små hunnit bli sex veckor gamla och de växer så det knakar. I dag när jag var och hälsade på, fick de gå en tur på gräsmattan och sen fick de apportera en måsvinge. De är bara sex veckor och, jisses, vad duktiga de är! Nåja, några vill hellre "döda" vingen än hämta den...

Den synen när de får springa ute på gräsmattan, tja, de är så bedårande!! Jag säger återigen, tur att jag ska ta hem en den här gången. Vi har fortfarande några kvar, ingen som känner nån som är intresserad??

Allt är så intressant när man kommer ut och allt ska smakas på!


Skosnören är väldigt roliga, särskilt när man lyckas knyta upp dem.


Gräsmattan är väldigt stor. Jag måste nog sätta mig ner en stund.


Det har varit en ansträngande dag med både besök och en tur ute.

Nu är min lilla valp halvvägs tills hon kommer hem. Jag har börjat förbereda lite grejjer, köpt en ny bädd och planerat lite fler inköp. Jag har köpt en bur till bilen (tack, J!) som Poul-Erik har hjälpt mig att göra i ordning. Den är jättefin!

Valparna har under veckan börjat vara ut i den stora hundgården. Nu springer de runt även om det är lite vingligt fortfarande. De biter varandra, morrar och skäller. De är helt enkelt underbara!


Nu äter de torrfoder.

Matskålen är fortfarande lite för stor.


Här sover dom när de är ute.


Tja, det finns väl inte så mycket att säga? Sötare finns ju inte.

Valpar har blivit tre veckor gamla. I fredags fick de flytta ut till valprummet, där de har det gott med 26 grader varmt från både element och golvvärme. Självklart var jag tvungen att åka och hälsa på dom i deras nya miljö. De har börjat gnaga på varandras öron, ben och svansar men än så länge har de inte fått några tänder. Jag la mig ner på golvet hos dom en stund och tro det eller ej, men jag somnade till... Så gott att ha åtta valpar som kryper intill. De är så go'a!!

 Det är inte helt enkelt att ta bra bilder när de inte är still en sekund. Det är alltid någon som rör på sig. Men, håll till godo!

           

Maken och jag har tillbringat ett par dagar på Lassagården. Mycket trevligt!
Valparna växer så det knakar och är nu två veckor gamla. I skrivande stund har de förmodligen öppnat sina ögon allihop. De har börjat prova på att sitta upp och gå runt lite i lådan. Nåja, gå och gå... De ser för härliga ut när de välter på rygg för minsta rynka i lakanet. Nu när de snart ser ordentligt kommer de att försöka ta sig ur lådan för att kolla vad världen har att erbjuda. Då är det dags att flytta ut i valprummet.

Nu är valparna en vecka gamla. De har inte förändrats så mycket mer än att de har vuxit ordentligt. Om ungefär en vecka öppnas ögon och öron. Då händer det grejjer! Bilder är miniatyrer, klicka på dem så blir de större.

I dag kunde jag inte hålla mig ifrån dom längre. Jag skulle kunna sitta och titta på valparna hur länge som helst. Många tycker att de ser ut som råttor, men för mig är de det finaste som finns! Jag har fastnat för den minsta valpen i kullen. Det är den första tiken som föddes av de fem. Jag har redan döpt henne, men jag vet ju inte om det verkligen blir hon i sista änden. Vi får se framöver.

Så kom äntligen dagen D!
1 augusti, några dagar före beräknat datum föddes Tess valpar. Det var en utdragen förlossning som varade i 1½ dygn. Det tog 12 timmar för alla valparna att komma ut, men allt gick bra. Efter den tredje valpen insåg jag att jag kanske fick tänka om när det gäller att ta hem en tik. Det kom bara hanar! Jättefina, men ändå... Jag ställde in mig på att det fick bli en hane.

Men sen.. kom det en, två, tre, fyra, fem tikar! Helt otroligt! Ni kan räkna med att det var någon som blev glad! Totalt blev det alltså åtta valpar och de är alla jättefina. Det var svårt att slita sig och åka hem. Men Bente och Poul-Erik kan räkna med att jag kommer på besök ofta den närmaste tiden. Om åtta veckor får jag hem min Tess och hennes lilla valp. Jipiiee!!