Valpvakt
Den här helgen är Bente, Poul-Erik och Kinchie på kennelträff hos Lena, Karin och Roger. Då behövs det valpvakt och det är ju såå svårt att säga nej... :P Jag mer eller mindre bor i valplådan, hade den varit större hade jag nog sovit middag där men den är tyvärr för liten. Jag kan sitta i timmar på toalettstolen och titta, lyssna och kela. De är bara för underbara! Nu är de 2½ veckor gamla och har öppnat både ögon och öron. De reagerar på rörelser och ljud och har också börjat några tafatta försök att gå runt i valplådan. Om någon vecka flyttar de ut i valprummet, antar jag, och DÅ kan jag sova middag hos dem. :D
När det gäller träning med Smilla, kämpar jag på med avlämningar både på land och i vatten. Poul-Erik gav mig rådet att låta Smilla hoppa upp med framtassarna på magen på mig och lämna av, för att få rätt ingångar. Inte nog med att jag fortfarande har kvar en gevärskolv på armen, nu är mage och lår fulla med tassavtryck också. Jaja, vad gör man inte för konsten? ;) I vilket fall som helst går det framåt med avlämningarna. Jag har kombinerat den träningen med linjetag och klockan (dirigering) för annars blir det alldeles för tråkigt. Smilla tar signalerna fantastiskt bra och är (för tillfället i alla fall) lyhörd på mina signaler. Hon går inte förrän jag säger till och hon stoppar på signal
I dag gick jag ner till stranden vid Lassagården och började med några linjetag. Ett av dem la jag över krönet till en liten backe ner mot stranden. När jag skickade henne på den, blåste jag stopp precis innan krönet och körde henne sedan ut igen. Klockrent! Hon vände på en femöring och satte sig ner. Jag höll mig lugn och fin, gav henne beröm både för stoppet och sittandet, och körde sedan ut henne. Lycka!
Sen var det dags för vattenavlämningar. Jag började i vattenbrynet och kastade utan att bry mig om att hon knallade på varenda en. Hon knallar inte när andra kastar men gärna när jag kastar själv. Eftersom jag skulle träna på avlämningar i dag, brydde jag mig inte om att hon knallade. Det viktiga var att hon och jag hade roligt och att hon kom och lämnade i hand utan att skaka sig. Naturligtvis skakade hon sig på första dummyn men sen gick det riktigt bra. Jag backade från vattenbrynet och stod till slut cirka 10-12 meter upp och hon droppade inte en enda. Hon hoppade upp på mig och lämnade av nästan alla, så ni kan ju tänka er hur jag såg ut... Jag hade lagt ifrån mig mobiltelefonen (tack och lov) och när vi skulle gå hem igen fick jag stoppa den innanför bh:n, för det var det enda torra stället. Grannarna undrade nog om jag hade badat med kläderna på. :) I morgon blir det samma visa, tänkte jag.
När det gäller träning med Smilla, kämpar jag på med avlämningar både på land och i vatten. Poul-Erik gav mig rådet att låta Smilla hoppa upp med framtassarna på magen på mig och lämna av, för att få rätt ingångar. Inte nog med att jag fortfarande har kvar en gevärskolv på armen, nu är mage och lår fulla med tassavtryck också. Jaja, vad gör man inte för konsten? ;) I vilket fall som helst går det framåt med avlämningarna. Jag har kombinerat den träningen med linjetag och klockan (dirigering) för annars blir det alldeles för tråkigt. Smilla tar signalerna fantastiskt bra och är (för tillfället i alla fall) lyhörd på mina signaler. Hon går inte förrän jag säger till och hon stoppar på signal
I dag gick jag ner till stranden vid Lassagården och började med några linjetag. Ett av dem la jag över krönet till en liten backe ner mot stranden. När jag skickade henne på den, blåste jag stopp precis innan krönet och körde henne sedan ut igen. Klockrent! Hon vände på en femöring och satte sig ner. Jag höll mig lugn och fin, gav henne beröm både för stoppet och sittandet, och körde sedan ut henne. Lycka!
Sen var det dags för vattenavlämningar. Jag började i vattenbrynet och kastade utan att bry mig om att hon knallade på varenda en. Hon knallar inte när andra kastar men gärna när jag kastar själv. Eftersom jag skulle träna på avlämningar i dag, brydde jag mig inte om att hon knallade. Det viktiga var att hon och jag hade roligt och att hon kom och lämnade i hand utan att skaka sig. Naturligtvis skakade hon sig på första dummyn men sen gick det riktigt bra. Jag backade från vattenbrynet och stod till slut cirka 10-12 meter upp och hon droppade inte en enda. Hon hoppade upp på mig och lämnade av nästan alla, så ni kan ju tänka er hur jag såg ut... Jag hade lagt ifrån mig mobiltelefonen (tack och lov) och när vi skulle gå hem igen fick jag stoppa den innanför bh:n, för det var det enda torra stället. Grannarna undrade nog om jag hade badat med kläderna på. :) I morgon blir det samma visa, tänkte jag.
Ett underbart kort när de sover "skaföttes". Titta bara på de små trampdynorna..
Kommentarer
Trackback
