Lassagårdens gikan

Så har Smilla äntligen hittat hem! Det är så underbart, efter 1,5 års väntan tror jag nästan inte att det är sant. Men hon är här och har vänt upp och ner på hela mitt liv. Konstigt, jag har ju ändå två hundar, men Tess kom till oss i vuxen ålder och det var ett tag sen Ludde var så liten. 

Smilla är så duktig, gör behoven ute (för det mesta.. ;-), kommer när jag visslar på henne och går redan på (för henne) långa promenader. Hon tycker inte om kopplet, men hon går i det ändå och att åka bil med mamma Tess går galant. Däremot är det inget kul att sitta "inlåst" i kompostgallret. Då håller hon konsert tillsammans Ludde. De ylar ikapp, så det är svårt att tro det. Det är inget kul att sova på nätterna heller.. så sömnen är det inte mycket bevänt med. Det går an för mig som har semester, men stackars Kenneth!

Ludde tycker Smilla är äcklig och går gärna undan när hon kommer. Hon kan ju bita i hans svans, ve och fasa! Men fortare än vi anar kommer de att vara bästa kompisar.

Här tittar hon på när Ludde och Tess leker.


I dag var vi ute en bra stund.
Det här kortet tog jag när hon ett ögonblick la sig hos Tess på mattan,
annars var det raggarrundor på gräsmattan med sikte på alla löv.

Helgen har maken och jag tillbringat på Lassagården. En väldigt mysig helg. I lördags kom tre av våra valpköpare på besök från Skåne och ville ha lite träningshjälp. Det är alltid kul att träffa dem och de fick en ganska rejäl genomkörare. Vi har också haft besök av nya valpköpare både lördag och söndag. Kul!

Äntligen har jag kunnat hjälpa till med valparna lite mer. Det är mer att göra än jag trodde. Det är precis som att ha småbarn igen. Mat var femte timme, "blöjbyten", tvätt av smutsiga filtar, tvätt av små kroppar, motion och naturligtvis en massa kärlek. Men, så härligt det är! Jag blir fortfarande nästan gråtfärdig av kärlek varje gång jag kommer in till dem i hundgården eller valprummet. Och visst är de svåra att motstå:

Bara kolla in magen...


Nu vet jag vilken valp som är min.
Säg hej till Smilla!

Nu har de små hunnit bli sex veckor gamla och de växer så det knakar. I dag när jag var och hälsade på, fick de gå en tur på gräsmattan och sen fick de apportera en måsvinge. De är bara sex veckor och, jisses, vad duktiga de är! Nåja, några vill hellre "döda" vingen än hämta den...

Den synen när de får springa ute på gräsmattan, tja, de är så bedårande!! Jag säger återigen, tur att jag ska ta hem en den här gången. Vi har fortfarande några kvar, ingen som känner nån som är intresserad??

Allt är så intressant när man kommer ut och allt ska smakas på!


Skosnören är väldigt roliga, särskilt när man lyckas knyta upp dem.


Gräsmattan är väldigt stor. Jag måste nog sätta mig ner en stund.


Det har varit en ansträngande dag med både besök och en tur ute.