Fotomodeller
Sagt och gjort, in och snygga till hundarna lite, borsta dem och klippa till svanstippen. :) Tur att de röda kopplen fortfarande är snygga. Sen skulle mina sötnosar uppföra sig också. Tess är det ju aldrig några problem med, men Smilla... som alltid är högt och lågt. Hon höll på att dra omkull fotomodellen flera gånger i sin iver att gå framåt mot mig. Inte nog med att fotografen Olof Händén tog foton utan där var också en kille som filmade. Hoppas verkligen att de spelade in ljudlöst... ;) Jag var väl inte riktigt nöjd med vår insats men de andra tyckte att det gick jättebra, vilket är huvudsaken.
Jag fick lov att lägga ut kort som jag har fått mailat till mig. Visst är de fina?
Kläderna är från Great Rumors och fotografen heter Olof Händén.
Kläderna är från Great Rumors och fotografen heter Olof Händén.
En vacker dikt
Nu har träningssäsongen börjat på allvar och det är så skönt! Det börjar bli lite varmare ute och framför allt ljusare. Fåglarna kvittrar och man riktigt känner hur moder Jord förbereder sig att explodera. Min bästa tid är nu och fram till midsommar.
Jag har haft en påminnelselapp på skrivbordet i över ett halvår om något jag vill visa i min blogg. Det är en väldigt tänkvärd och vacker dikt av Anders Hallgren. Första gången jag läste den hade jag svårt att hålla tårarna borta och så känns det litegrann varje gång jag läser den. Anledningen att jag vill förmedla den i min blogg är att för ett tag sen råkade jag på en valpköpare som inte delar vårt sätt att ta hand om sin hund. Det gjorde väldigt ont att se en strykrädd hund som har (än så länge) en god mentalitet och som fann sig väl tillrätta hos vänliga människor. Tyvärr fick hon inte stanna hos dem utan hennes ägare ville ha henne tillbaka. Med en känsla av maktlöshet har jag fått lära mig att livet kan vara tufft som kennelägare. Det blev många tårar i både sorg och vrede. Ronja, den här är till dig.
En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå ..
Din hund.
Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut
när Du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
när du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.
Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger Du?
En helg mitt i januari
Kinchie växer så det knakar! Han är fortfarande lugn, trygg och tillfreds men hittar allt på sina hyss. Det är helt underbart med valpar! Det är bara synd att de växer så fort.
I förmiddags tog Poul-Erik med mig ut och tränade lite på "stillasittande fot". Smilla skulle sitta fot och följa med mig när jag tog ett eller två steg i alla riktningar. Det har jag inte tränat på något nämnvärt förut, men det gick riktigt bra tycker jag. Det ska jag fortsätta träna på för att hon ska gå bättre fot framöver.
I eftermiddags blev det en promenad i solen med Cissi, Sigge och Lotta. Underbart väder! Smilla har fortfarande lite svårt att strunta i andra när vi är ute flera stycken, något att fortsätta träna på. Sedan hjälpte Cissi mig att lägga ut Lassagårdens kennel på Facebook. Vi får se vart det leder. :)
Raja och Kinchie är världens kompisar!
Veterinärbesök
Tess och Ludde fick den årliga vaccinationen och de tittade också på Luddes hals. Han håller med jämna mellanrum på att harkla sig och verkar ha något problem med halsen. Det har varit så i flera år men har blivit mer och mer. Det var ingen fara enligt veterinären, han har inte ont (som Cissi sa, hade han haft ont hade han inte skällt så mycket... ;)) men har någon typ av irritation kring struphuvudet och luftstrupen. Vi köpte en sele till honom i december för att skona halsen på honom och det var ett lyckat drag. Han får gärna hålla på att harkla sig bara han inte har ont.
Den stora grejjen i går var att Smilla skulle röntga höfter och armbågar. Hon fick också en rabiesvaccination och de hjälpte mig att klippa ner klorna ordentligt. Jag var lite mesig i början när jag skulle klippa klor, därför har de fått växa sig lite för långa. Det gick bra att röntgen men veterinären var lite negativ med resultatet för höfterna. Armbågarna såg jättefina ut. Jag hoppas verkligen att SKK inte gör samma bedömning som honom för då blir det inga valpar. Den högra höften var jättebra men den vänstra sämre. Håll tummarna för att det blir bra! Jaja, det viktigaste är ju att hon inte kommer att få ont av det.
Sedan var vi och hälsade på Bente och Poul-Erik. Kinchie växer så det knakar. Vad man glömmer fort hur det var! Han är helt underbar, lugn och trygg i sig själv och samtidigt nyfiken på allt utan att vara vårdslös eller rädd. Poul-Erik säger att han är otroligt lättlärd och att han förstår fort.
Det verkar ta lång tid innan snön försvinner eftersom det har kommit ganska mycket sen i går. :( Lite jobbigt när man vill ut och träna och det inte går. Men, det blir väl till att samla krafter och hoppas på att våren kommer snart.
Gott nytt 2011!
Nyårsafton bjöd på härligt väder med promenad och fortsatte sedan i gemytets tecken. Vi brukar vara ett gäng hundägare som samlas hemma eftersom det är relativt raketfritt på Tjolöholm. Kinchie gjorde naturligtvis succé och till Poul-Eriks "förtret" ;) tillbringade han ganska mycket tid i diverse knä för att sova. Han är väldigt framåt, nyfiken och orädd. Smilla var lika nyfiken tillbaka och tyckte att han var en ganska kul prick, tills han började attackera hennes svans och öron. Då gick hon gärna undan liksom de andra hundarna.
Eftersom träning i det här vädret lämnar mycket i övrigt att önska, har jag för tillfället bestämt mig för att åka in till Kungsbacka och miljöträna Smilla. Hon har börjat bli lite osäker på mötande människor och hundar och tyvärr tagit efter Ludde som skäller när vi möter andra hundar. Det är inte så att hon skäller men hon skäller till och det vill jag ta bort. Jag vill att hon ska känna sig lugn och trygg med mig och inte bry sig om andra. Här hemma kan det vara väldigt många människor och hundar, men det kan vara bra att byta miljö.
Ett delmål angående hundträning i år får bli att inte bara träna Smilla utan även mig själv och försöka få bort min nervositet. Slutmålet 2011 får bli att starta i ett officiellt jaktprov och ta ett pris. Det kanske kan tyckas vara något blygsamt att inte satsa på att ta mig från nybörjarklass till öppenklass, men med tanke på min nervositet är jag glad om jag klarar av att ta mig igenom ett prov utan att falla ihop i en hög.
Slutligen vill jag önska er alla ett gott nytt hundår 2011!
Gott slut på 2010
Nu närmar det sig slutet på 2010 och man kan väl säga att året slutar som det började, i alla fall om man tittar på vädret. Är man hundmänniska är vädret inget speciellt roligt just nu, även om det inte är kul med regn i flera månader heller. När ett nytt år är på gång börjar folk att prata om nyårslöften men jag är inte så förtjust i det ordet. Då tycker jag att ordet mål har en bättre klang. Det var en kompis som använde det ordet häromdagen och det lät bra tycker jag. Jag vet inte om jag ska deklarera mina mål för 2011 på bloggen, men jag återkommer i frågan.
Jag hoppas att alla har haft en skön jul med god mat och gemenskap. Min jul har varit alldeles förträfflig med just nämnda ingredienser. Framför allt har det varit, och är fortfarande, skönt att vara ledig. En välbehövlig paus från jobbet för att hämta nya krafter. Träningsmässigt har jag inte kunnat hålla mig riktigt utan maken och jag var ute dagen före dopparedagen och kastade några dummiesar i snön till Smilla och Tess. De hade eld i baken kan jag lova. Det blev inte så många, men det var i alla fall så de fick ha lite roligt. Under julhelgen var Poul-Erik ute med Smilla och mig en stund i kylan. Smilla, Raja och Tess fick gå ett litet fält med kanindummiesar på apellplanen och man kan väl säga att de bara älskade det. Smilla fick också några linjetag och hon var kanonduktig. Det var matte som hade legat av sig och fick lite skäll av svärfar. Allt var som vanligt med andra ord. ;)
Men i går hände något väldigt roligt! Bente, Poul-Erik och undertecknad åkte iväg till Malmköping för att hämta hem Poul-Eriks nya champion, Kinchie. Streamlight´s Ace Levi heter han och är en bedårande vaken, nyfiken och orädd liten krabat. Lena och Roger hälsade oss välkomna till Streamlight´s kennel. De bor jättefint med hela skogen som trädgård. Det är min dröm att någon gång bo på det viset, fast med en sjö i tomtgränsen också. :) Att komma och se en kull valpar på åtta veckor gör att jag blir såå sjuk! Jag hade gärna stoppat ner en i handväskan och smugit med mig hem, men det räcker med tre hundar hemma. Dessutom hade jag fått flytta tror jag bestämt... ;) Kinchie sov i mitt knä hela vägen hem, hur underbart är inte det?
Visst är de bedårande??!! Kinchie, Streamlight´s Ace Levi, sitter och ser lite blyg ut.
Det var kallt i snön och tassarna blev fort kalla.
Första måltiden hemma satt väldigt fint.
Däremot var det inte lika kul att sitta i bur..
Jultider
Hundarna har, liksom allt annat, tyvärr fått stå tillbaka. Vädret gör väl i och för sig inget för att hjälpa till med träning, men det finns ju lite saker man kan göra även i snö. Efter jul får jag försöka ta tag i detta. I går var vi ute på en härlig promenad. Smilla fick gå fot utan koppel en ganska lång sträcka och jag trodde nog att det skulle vara jobbigare för henne än vad det var. Hon till och med stod still på mitt kommande när en hare skuttade iväg över fälten mitt framför nosen. Det kändes väldigt bra!
Den 5 januari ska jag ta med alla tre hundarna till Viskadalens Djurklinik. Det är dags för Tess och Ludde att vaccinera sig plus att jag vill att de ska titta på Luddes hals. Han håller på och "harklar" sig ganska mycket, så det låter som att det finns något i halsen. Vi har köpt en sele med koppel till honom istället för ett retrieverkoppel och han har blivit mycket bättre sedan dess. Smilla ska röntga höfter och armbågar. Oh, vad jag är nervös för detta. Inte för själva röntgen utan för resultatet. Jag vill ju så gärna att hon ska vara helt utan anmärkningar. Håll tummarna för oss!
Eftersom jag misstänker att jag inte får tid att blogga innan jul, kommer här en liten julhälsning. Hundarna var sådär förtjusta i att sitta fotomodeller fast jag försökte låta som en fågel... men de slapp i alla fall att ha tomteluva på sig. :)
Julmarknad
På hundfronten är allt väldigt lugnt just nu. Vi har fortfarande inte fått tillbaka vår bil, förhoppningsvis får vi den i veckan som kommer. Smilla började löpa förra helgen så hon är inte sig själv, kan man säga. Både hon och jag börjar bli lite rastlösa, men vi får väl vila oss i form. Dessvärre, tycker hon själv, har hon trosor på sig inomhus. Hon avskyr dem! Så till den milda grad att hon "gjorde i byxorna" när Kenneth satte på henne dem förra helgen. Något som varken Smilla eller Kenneth tyckte var särskilt roligt. Jag var inte hemma och såg eländet. Efter en vecka skäms hon inte lika mycket för att ha dem på sig, men hon har nog inte fattat galoppen med att ha dem riktigt ännu. Hon slickar sig och flyttar på dem hela tiden. Jaja, hon ska väl vänja sig, hon liksom vi andra. ;-)
I dag fick jag plocka fram borsten till hundarna. Både Smilla och Tess fäller, särskilt Tess. Lite kloklippning blev det också. Det har varit svårt att vänja Smilla vid kloklippning men nu för tiden kommer hon frivilligt och lägger sig på golvet, även om hon inte är jättelycklig. De andra två står på kö och väntar på sin tur. Det är likandant med borstningen. Med en hund som löper och två som fäller, är det kanske tur att jag är lite huslig då och då... :-)
Regn och rusk
I går eftermiddag åkte vi iväg till Bente och Poul-Erik för lite trevligt samkväm. Två av våra valpköpare, Björn och Simon, kom från Skåne i går för att få lite träningshjälp. I dag gick vi så ut i ösregnet och tränade. Björn och Simon tränade linjetag och dirigering och jag tränade tillsammans med Cissi, som också kom på morgonen. Cissi och jag tränade lite markeringar, vilket Smilla var väldigt duktig på. Sedan körde vi fält och avslutade med lite klocka. I stort sett var jag nöjd med Smillas och mitt arbete i dag. Det går väl inte framåt i världens hastighet, men jag är nöjd med att nöta in vissa moment. Jag jobbar mycket med klockan och stopp-signal och kommer att fortsätta med det för att bygga upp förtroendet mellan Smilla och mig. Sen får det nog bli att träna fotgående i skogen också. Det slutade mer eller mindre att regna när vi var färdiga..
P.S. Anledningen att jag har bloggat redan en vecka efter senaste inlägget, är att Simon antydde att det inte händer så mycket på hemsidan... ;-)
Miljöträning under skördefesten på Tjolöholms slott.
Semester
Nu börjar min semester att närma sig sitt slut. Usch!! Jag har sån jobbångest! Det hade suttit fint med ytterligare en vecka, tre veckor är lite för kort. Nästa år får det bli fyra veckor på raken. Det var några år sen jag hade det. Det har blivit korta resor med en eller två övernattningar under dessa tre veckor, vilket har resulterat i väldigt lite tid hemma. Jag hade från början tänkt mig att träna mycket med Smilla under semestern, men så har det inte blivit. Jag får försöka skärpa till mig framöver.
Vi var i förra veckan iväg och hälsade på Sally, kullsyster till Smilla, och hennes matte och husse i Älmhult. Bente och Poul-Erik drog med sig husvagnen. Det blev glatt umgänge och lite hundträning. Första dagen körde Poul-Erik igenom lite allt möjligt med oss. Bland annat fick vi börja med stadga, både Smilla och Sally knallade nämligen på markeringarna. Smilla är bra på att markera, om hon inte knallar förstås för då kan det ta ett stund innan hon hittar markeringen.
Jag är lite orolig för hur det ska gå framöver med Smillas knallningar och piperi. Hon har svårt att sitta passiv och vara tyst. Nu gick det lite bättre i Älmhult, så jag hoppas att hon kan lära sig att vara helt tyst på kursen vi ska gå under hösten. Hon har dessutom lite svårt att sitta still, men det vet jag vad det kommer ifrån. Det var det där med vattnet... :-( Jaja, de säger ju att det tar lång tid att lära hunden ett bra beteende och en sekund att rasera det. Det stämmer, kan jag säga.
Efter att de första knallningarna under valpkursen försvann, gick det väldigt bra. Hon satt ordentligt stadigt och jag var aldrig orolig. Men så hade vi vår träningshelg i slutet av maj. Då fick vi träna markeringar med skott och det hade Smilla aldrig gjort förut. Då började hon att knalla. Dumt av mig att inte gå därifrån... Sen dess har det varit upp och ner och nu är det ner. Det känns som att vi inte kommer framåt överhuvudtaget just nu, utan vi får hela tiden backa i träningen till saker som borde sitta vid det här laget. Låter jag otålig? Förmodligen.. ;-)
Linda och jag får instruktioner av Poul-Erik.
Så här vacker utsikt hade vi från Sigges terrass för två veckor sedan,
med fullmåne och allt.
Hav och skog
I går tog jag med mig Tess och Smilla och åkte till Simlångsdalen för ett besök tillsammans med Bente och Poul-Erik. Huset ligger mitt i skogen och har ett underbart läge! Så där skulle jag vilja bo, fast om jag skulle få önska mig en sjö alldeles intill hade lyckan varit gjord. Tänk att bara kunna släppa ut hundarna utanför dörren och ingen granne eller turister som har något att säga om det. Härligt! Vi fick tränat lite både i går och i dag.
Jag hade tankar på att få Smilla att vara tyst, eftersom hon piper lite och nu kan jag inte tro att det går över av sig själv längre. Jag hade beväpnat mig med en vattenflaska att spruta på henne när hon började pipa. Det fick jag tillbaka i dag... :( Vattenflaskan får jag lägga åt sidan, för nu vill hon inte sitta fot. Hon tror att hon ska få vatten på sig hela tiden. Jaja, det är bara att gå tillbaka i träningen och skaffa hennes förtroende igen. Smilla och jag fick också hjälp av Poul-Erik att få henne att ta dummiesarna ordentligt. Hon slarvar väldigt mycket och tar de gärna i änden där snöret sitter. Men efter lite tragglande gick det riktigt bra. Även här får jag backa i träningen en del när jag tränar själv. Men skam den som ger sig! Det gäller att hålla sig lugn och vara envis.
Semesterkänning
I morgon börjar äntligen min semester! Det har varit ett tufft halvår med mycket som har hänt i mitt liv, både roligt och tråkigt. Semestern kommer väl att gå i ett "hundlivs" tecken.
Den börjar med Hallandsmästerskapet för Labrador Halland på lördag och avslutar med valpträff med Smillas kull och kursstart i kursen Jaktlydnad och apportering med Poul-Erik som kursledare. Men det ska bli roligt att kunna ägna sig lite mer helhjärtat åt Smilla några veckor. Nåja, jag ska väl göra lite annat också.. ;-)Jag ska inte tävla i Hallandsmästerskapet, utan jag håller på med alla papper runt omkring tävlingen. Jag hade inte en aning om att det var så mycket att ordna med. Sen ska jag skriva för domaren under tävlingen. Det ska bli jätteroligt att träffa alla som är med och tävlar och hjälper till som funktionärer. Nästa år kan jag förhoppningsvis starta med Smilla.
Annars tragglar Smilla och jag på med grundträning fortfarande. Det ska bli både kul och skönt att starta kursen i augusti, för det känns som om både Smilla och jag behöver det. Det har inte blivit så värst mycket träning i värmen, utan vi går mest ner till stranden och tränar på avlämning i vatten. Men det är ju träning det också!
Smilla i köksbacken hemma.
Midsommar
Helgen har firats i glada vänners lag i ett litet torp med sängplatser både ute och inne. Sill, potatis, gräddfil, gräslök, jordgubbar, glass, grillat, "bonfire" kring grillen på natten och många go'a skratt. Energipåfyllningen låg på topp! Vi hade med hundarna och jag var väl lite nervös för hur det skulle gå. Torpet ligger mitt i skogen och det fanns väl ingen risk att hundarna skulle smita någonstans, men där finns gott om huggorm och jag ville inte ta några risker. Dessutom fanns där många barn och vi vet alla att de gärna ska klappa och leka och inte heller där ville jag ta några risker. Tess och Smilla fick ligga i bilen och Ludde låg utanför kopplad till dragkroken på en filt. Det gick väldigt bra hela tiden! Det fanns till och med de som inte upptäckte Tess och Smilla förrän jag tog ut dem ur bilen, så lugna var de och då var det ändå mycket stoj och stim. Det känns bra att veta att det fungerar med Smilla även i såna miljöer. Hundarna fick naturligtvis hälsa på alla, men jag var ganska restriktiv.
På midsommardagen tog hela gänget på 17 personer en promenad till stranden. Vid ett tillfälle var vi tvungna att gå i vägkanten på en ganska trafikerad väg, men Smilla reagerade inte nämnvärt. Innan har hon varit väldigt rädd för bilar som kör förbi, men jag har tränat på att gå i vägkanten hemma och det har tydligen gett resultat. Bra miljöträning! När vi kom till stranden fick först Tess apportera några dummiesar och sedan Smilla. De var utom sig av glädje, men Smilla lyckades ändå lämna av i handen även om inte alla hamnade där. Till och med Ludde var i vattnet och badade utan att säga något och det hör inte till vanligheterna. Fast det är klart, han hade bottenkänning hela tiden. ;)
I dag var vi ett gäng på fem hundar med förare som träffades och tränade. Det var första gången förutom vår träningshelg som Smilla och jag har tränat med okända hundar. Vi tränade först "cirkelträning" med linjetag och markeringar om vartannat. Avstånd och svårighetsgrad var anpassat efter hundarna. Eftersom vi var fem hundar, tog det en stund innan vi hade gått runt några varv. Efter vår sedvanliga gevalia-paus tränade vi lite närsök. Tja, Smilla och jag tränade väl inte direkt. Vi fick prova på det och fick lite tips på hur vi kan träna hemma. Smilla var ordentligt duktig hela tiden, förutom att hennes matte stod och sov vid ett par tillfällen och lät henne knalla... :blush:
Semester
Det var en väldigt lugn och skön semester. Karlarna ägnade sig åt skidåkning, skoterkörning och fiske. Vi kvinnor la lite tid på spa och gick många och långa promenader med syskonen "Bus". När vi var ute passade vi på att bland annat träna fotgående i alla dess former, mycket för att hundarna skulle gå förbi varandra utan att bry sig om varandra. De var väldigt duktiga! Det blev också mycket god mat och gott vin en och annan lumumba... En perfekt semester!
Det var lite snö, så fick hålla oss på vägen när vi gick.
Det är ett underbart ställe och jag längtar redan till nästa år!
Efter promenad och lite brottning, är det skönt med en tupplur.
Sigge håller en skyddade tass över Smilla. Visst är de bedårande när de sover!
Vårkänslor
Grindstugan vid Tjolöholm
Min älskade Smilla sitter fint.
Jag längtar efter detta!!
Snö, snö, & mer snö
Vi hade bestämt att vi skulle lämna halvön ett par timmar i dag, men... det har snöat vääldigt mycket. När vi väl hade pulsat oss ner till Storstugan, insåg vi att vi blev tvungna att stanna hemma. Snön låg i drivor och var runt metern höga. Nu går det att komma ut, våra grannar är underbara, men vi stannar hemma i alla fall. Vackert eller inte, jag längtar till skiten är borta!!
Så här såg vägen förbi Grindstugan ut.
Vägen nedanför Storstugan.
Smilla på väg ner till stranden.
Varm lumumba på eftermiddagen efter snöskottning är aldrig fel!
Länge sen sist
Mycket träning ute blir det inte i det här vädret.. Jag kan slå vad om att det är den kallaste och snöigaste vintern på 25 år, bara för att jag har fått Smilla och inte vill något annat än att träna. Det är tur att jag har en lång korridor inne som jag kan träna i, även om Smilla kanske tycker att det är lite tråkigt.
Vi har haft vårt första träningstillfälle i S-kullens valpkurs. Poul-Erik tycker att vi är tokiga som vill träna i det här vädret, men ska vi vänta tills det blir bättre väder får vi väl vänta till i april.. När jag kom hem efter kursen grät jag.. Det var inget som fungerade kändes det som och jag tänkte att jag kommer ALDRIG att klara av att träna upp Smilla. Men så i söndags tyckte Poul-Erik att en annan i kullen och jag skulle komma hem till honom och lära oss vad ledarskap är. Då gick det riktigt bra! Jag fick till och med beröm!! Så nu finns det hopp igen.
Sen sist jag bloggade, har jag också blivit invald i styrelsen för Labrador Halland. Jag ska vara sekreterare och webbansvarig. Det ska bli jätteroligt! Jag hoppas bara att jag kan visa mig värdig uppgiften.
Från första kurstillfället. Smilla apporterar flygande fläng. Avlämningen har vi fått jobba på sen dess..
Promenad på is
Här brukar hundarna få apportera dummiesar, när inte isen ligger förstås.
Slottet ligger en bra bit bort.
Godis
Kransen innehåller cirka 1,5 kilo godis och är gjord på en stomme av halm och en massa ståltråd. Det var väldigt roligt att göra den och ganska enkelt var det också. Den ska ätas upp under jul och nyår är det tänkt. Mums!
Fars dag
Inne har jag tränat på "ligg" och "stanna"/"sitt kvar" plus att Smilla har fått hämta dummy. Det går riktigt bra! Vi har väl inte kommit så långt, men med små steg framåt ska det väl gå bra framöver. Trägen vinner, eller hur är det man säger?
I dag har vi också varit i Storstugan på Tjolöholm och ätit en tidig Fars dag-middag. Min far bjöd hela familjen och det var lax med vitvinssås och ankbröst med apelsinsås på menyn. Väldigt gott!
Så här mysigt har vi det ibland. Jag sover förvånansvärt gott på golvet..
