Lassagårdens gikan

I helgen har vi varit på Lassagården och umgåtts med familj och släkt. En liten del av den danska släkten hade tagit båten från Grenå. Det är alltid roligt att träffa dom, men också lite tråkigt eftersom språket hämmar mig. Jag är aldrig så tyst som när vi träffar danskarna... Det har varit väldigt god mat, som alltid, och mycket av varan också.

Lite träning har jag hunnit med i helgen och under veckan har jag gått ut med Smilla en stund nästan varje dag. Förra helgen bytte hon nästan varje dummy (i och för sig inte så många), men på en vecka har hon blivit ärlig. Jag har använt en positiv inlärning som danskarna använder, enligt Lars Nejlands metoder säger Poul-Erik. De börjar väldigt tidigt med sina hundar. Jag har sett en träningsvideo där valpen är cirka fyra månader när de tränar ärlighet. Mycket lek och mycket beröm var det i filmen.
Fotgående och linjetag har vi också tränat på. Det går jättebra och jag tycker att vi är riktigt duktiga. Framför allt har vi roligt tillsammans. Det är en sån känsla när Smilla kommer och lämnar av och glädjen lyser i hennes ögon. Då kan jag inte låta bli att flina som en bredkäftad groda.

Husse har planterat några fina vårkrukor hemma.