Stolt matte
I dag har Smilla och jag varit ute och gått en lång promenad och tränat lite under tiden. Det var väldigt skönt ute även om solen hade försvunnit. Jag hade med mig en dummy för att för första gången testa om Smilla ville apportera ute. Vägen som går ut mot Storeskog på Tjolöholm är perfekt att träna på. Smilla kunde inte smita iväg åt sidorna (åtminstone har hon ännu inte fattat att hon kan..). Hon sprang ivrigt efter dummiesen (Hur stavar man egentligen det ordet???) på min "apport" och kom tillbaka alla gånger utom en. 75% av gångerna lämnade hon dessutom i hand. Matte är mäkta stolt!
Vi tränade också att gå fint i koppel, (Vi gör framsteg.) sitta kvar och komma på inkallning. Det där med inkallning går jättebra, så länge hon inte har äpplen i närheten.. Smilla har nämligen lärt av sin mamma att äpplen är en delikatess. På Tjolöholm växer det vildaplar precis överallt, så ni förstår att det är en utmaning... I dag kom hon på inkallning även fast hon stod och mumsade på ett äpple! Matte är ännu mer stolt!
I går utförde jag den största bedriften med Smilla sen hon kom hem. Jag klippte klorna helt själv! Jag börjar känna mig som en riktig "pösmunk" av all stolthet.. 
Framöver får jag säkert tänka tillbaka på såna här stunder, för att påminna mig själv om att ibland fungerar faktiskt saker bra.
Det fanns mycket spännande saker att titta på i skogen.
Smilla ser för rolig ut när hon sitter i trappan,
med rumpan på ett trappsteg och benen på steget nedanför.
Tyvärr har jag inte använt någon bra kamera och
bildredigeringsprogrammet klarar jag inte av,
därav Smilla och Luddes "konstiga" ögon.
