Hundhelg

Så sitter jag här efter tre veckors semester och njuter av de sista timmarna. Efter tre veckor mer eller mindre i kappsäck, ska det nog bli ganska skönt att få ordning på mat- och sovklockan som en kär väninna till mig brukar säga. Kenneth har semester en vecka till, så det blir väl någon slags övergång till vardagen igen.

De sista dagarna har gått nästan helt i hundarnas tecken, vilket känns väldigt bra. Vi har bott några dagar hos Bente och Poul-Erik, umgåtts och tränat lite. I går hade vi valpträff för Smillas kull och i dag var det start för kursen Jaktlydnad och apportering som Poul-Erik är kursledare för genom Labrador Halland.

Valpträffen skriver jag lite mer detaljerat om i något slags reportage på hemsidan kommande vecka, men jag måste ju nämna den i här i bloggen. Det var väldigt roligt att träffa de andra "valparna". Ja, jag träffar ju Sigge och Sally regelbundet och framöver kommer jag också att träffa Laban regelbundet. Vi ska nämligen alla fyra gå kursen för P-E under hösten. Tyvärr hade flera fått förhinder att komma, men Shadow dök också upp. Jättekul! Alla har växt till sig och blivit mer vuxna i sin kroppsbyggnad och det är skönt att se att alla mår bra, både hundar och ägare.

Eftersom det har varit lite si och sådär med Smillas och mitt samarbete det sista, blev jag jättenervös när P-E sa att vi skulle börja valpträffen med att gå ett litet working-test (utan skott). Föreställ dig min förvåning när det gick jättebra och vi fick ihop 75 poäng. Jag kommer inte ihåg alla delpoängen vi fick, men jag tror att vi fick 19 poäng på sista stationen som var ett närsök. Närsöket gick verkligen jättebra! När vi avbröt för lunch, sken jag som en sol :-)
Efter lunch landade jag som en pannkaka. Vi skulle testa ett litet sök med fem vilt. Smilla tog först en kanin och sen var det stopp. Jag fick henne med möda att ta en and men sen gick det inte längre utan jag avbröt. Jag har tränat med vilt tre eller fyra gånger tror jag, så det kanske inte är så konstigt att hon är ovan. Men jag blev så ledsen! :-( Sen blev jag arg på mig själv, för jag fokuserar så lätt på det som inte är bra istället för att se det som faktiskt har varit bra. Så nu har jag bestämt mig för att sluta fokusera på allt negativt (med hjälp av några sparkar därbak från mina kära väninna).

I dag var det så dags för kursstart i jaktlydnad och apportering. Det var mest teori med genomgång av material och lite grupparbete. Väldigt roligt att träffa andra som delar intresset av hundar! Vi fick också "visa upp oss" för P-E och hans instruktörer Stig och Bente. Sedan delade de in alla i två grupper som vi fortsättningsvis kommer att träna i. Jag gick med Smilla som nummer två av 19 ekipage, för jag ville inte att hon skulle bli för otålig och börja pipa. Efter vår lilla runda stod vi passiva och tittade på de andra. Smilla gnällde lite grand, men det var ytterst lite. När jag märkte att hon blev lite för otålig och rastlös, satte jag in henne i bilen.

Det känns väldigt bra just nu, för nu känner jag igen min Smilla. Visst, hon gick ut för fort på linjetaget under working-testet men det var mitt eget fel. Knallningstendenserna finns fortfarande kvar, men inte som det var när vi var i Älmhult. Pipet finns fortfarande där, men den senaste veckan har det i alla fall inte varit något ylande. Jag har funderat på hur det egentligen var när vi var i Älmhult. Första dagen knallade hon det första innan hon lugnade ner sig, sen gick det jättebra. Andra dagen var det faktiskt inget som fungerade, och det har jag grubblat över. Vi åt en väldigt god middag på kvällen innan med tillhörande dryck. Jag sov ganska dåligt på natten och var följdaktligen trött och, inte bakfull men nja i alla fall lite "dagen efter". Jag kände mig liksom inte riktigt närvarande, kan man säga. Jag vill inte bortförklara något, men jag har bestämt mig för att aldrig träna och vara aldrig så lite "dagen efter". Det är inte rättvist mot Smilla och vårt samarbete.

Veckan som kommer ska jag träna kontakt, för det fick alla kursdeltagare i läxa. Sen blir det träning ensam i lugn och ro på knallningar och avlämningar. I den mån jag nu orkar på kvällarna, så här första veckan på jobbet efter semestern. Det här blev ett långt inlägg, men det har ju hänt lite de senaste dagarna. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0