Lassagårdens gikan

Jag har ju engagerat mig i styrelsen för Labrador Halland som sekreterare. Det är väldigt roligt och jag ser fram emot detta "extraarbete". I går ordnade vi, tja det var väl till största delen Poul-Erik och Bente) vårens poängjakt. Det är en inofficiell tävling som är väldigt prestigelös och mest går ut på att träna på att vara med på ett jaktprov. Det är ett härligt gäng som kommer och det är alltid lika roligt att träffa alla.

I går tävlade jag inte själv, utan jag var funktionär. Under den andra delen av tävlingen var jag sekreterare åt domaren, Poul-Erik, och under den första delen var jag med och la ut fältet. Poul-Erik visste vad han gjorde när han bestämde att fältet skulle ligga i en väldigt brant backe... Det var inte bara hundarna som slet, ska jag säga. Lite stelt var det allt i benen i morse. Men mest mörkrädd blir jag när damerna som är äldre än mig klarade det hela bättre än jag gjorde. Vad säger det om min kondition???

Poul-Erik tävlade med Raja. Det första hon gjorde var att ta i så ordentligt uppför backen i fältet att hon skrapade sig lite på låret och magen. I dag syntes inget på henne, och det var väl tur det. Hon var jätteduktig i nästan allting, men hon pep sig igenom alltihop.
Sigges matte var med och det var det första jaktprovet hon har sett. Nu vet vi båda var skåpet ska stå, så nu ska vi "bara" baxa hundarna på rätt plats (och oss själva kanske?).

Raja gör en fin avlämning efter en markering.