Lassagårdens gikan

Så har Smilla äntligen hittat hem! Det är så underbart, efter 1,5 års väntan tror jag nästan inte att det är sant. Men hon är här och har vänt upp och ner på hela mitt liv. Konstigt, jag har ju ändå två hundar, men Tess kom till oss i vuxen ålder och det var ett tag sen Ludde var så liten. 

Smilla är så duktig, gör behoven ute (för det mesta.. ;-), kommer när jag visslar på henne och går redan på (för henne) långa promenader. Hon tycker inte om kopplet, men hon går i det ändå och att åka bil med mamma Tess går galant. Däremot är det inget kul att sitta "inlåst" i kompostgallret. Då håller hon konsert tillsammans Ludde. De ylar ikapp, så det är svårt att tro det. Det är inget kul att sova på nätterna heller.. så sömnen är det inte mycket bevänt med. Det går an för mig som har semester, men stackars Kenneth!

Ludde tycker Smilla är äcklig och går gärna undan när hon kommer. Hon kan ju bita i hans svans, ve och fasa! Men fortare än vi anar kommer de att vara bästa kompisar.

Här tittar hon på när Ludde och Tess leker.


I dag var vi ute en bra stund.
Det här kortet tog jag när hon ett ögonblick la sig hos Tess på mattan,
annars var det raggarrundor på gräsmattan med sikte på alla löv.