Vårens poängjakt
I söndags hade Labrador Halland vårens poängjakt. Strålande solsken, blå himmel, humlor, tussilago, citronfjärilar, grillad korv och trevliga människor. Vad kan vara härligare på våren? :)
Jag hade bestämt mig för att ställa upp i tävlingen för att träna mina tävlingsnerver, ett lyckat drag. Eftersom jag har jobbat som en tok det sista har jag har inte haft tid att bygga upp min nervositet i förväg, åtminstone en fördel med att jobba mycket. ;) Jag höll mig lugn hela tiden fram till start, då började hjärtat gå och benen blev till gelé... Men jag fokuserade hela tiden på Smilla och skytten (Cissi). Domare Eddie gick bakom och det kändes tryggt. Han pratade mig igenom provet, gav mig lite tips och det gav mig den stöttning jag behövde. Han vet att jag blir väldigt nervös.
Jag var inte orolig att Smilla inte skulle ta viltet eller droppa det vid avlämning, det har fungerat jättebra när vi har tränat. Hon hade inga problem i upptaget men hon droppade några vilt och sen gjorde jag några "baseball-räddningar". Jag tog det bara lugnt när det hände, vilket känns bra. Jag har jobbat mycket med mig själv, för att hålla mig lugn och inte bli irriterad eller arg.
Vi började med två enkelmarkeringar. Smilla markerade väldigt bra och hade inga problem att få in dem. Sedan var det ett linjetag på cirka 20 meter. Hon gick i anvisad riktning men sneddade av lite åt höger förbi några stenar, cirka 3-4 meter från viltet. Nu tog mina nerver ett språng och istället för att lita på henne var jag klantig nog att blåsa stoppsignal, vilken hon naturligtvis inte lyssnade på. Hon kom tillbaka till mig och vi fick lov att försöka igen. Nu var mina nerver på högvarv och jag lyckades inte få ut henne, så jag bröt den punkten. Två fel gjorde jag: jag hade inte tänkt på hur vinden föll och jag litade inte på att hon skulle få vittring även om hon gick lite åt höger. Jaja, jag behöver ju träna på de här situationerna så det är bara att ta åt sig.
Fältet följde efter linjetaget. Det låg över en bäck upp i en brant backe. Smilla hade inga problem att gå över bäcken men det blev efter en stund ett mentalt hinder för henne. Hon har svårt att ta för sig och bredda sitt sök och nu kom hon hela tiden tillbaka tom till mig. Jag fortsatte att hålla mig lugn och klappade om henne och försökte sedan hetsa upp henne att gå ut. Eddie gav mig tipset att hjälpa henne när hon sökte men det resulterade bara i att hon kom tillbaka. Hon är inte van vid att jag pratar med henne när hon söker. Totalt fick vi in fem av åtta vilt, sedan bröt jag för hon var tomkörd. Det som var positivt med fältet var, att hon var två gånger på väg mot Marika som stod och skulle kasta de sista markeringarna efter fältet, men kom tillbaka på mina inkallningar. Det kändes väldigt bra!
Vi hade inget vattenarbete, så vi avslutade med ytterligare två landmarkeringar och ett linjetag. Smilla missade första markeringen men den tog vi in på linjetag istället. Då svällde mitt hjärta av stolthet. Den andra markeringen spikade hon, liksom det sista linjetaget.
Poängmässigt var tävligen inget vidare, vi fick 109 poäng av totalt 160, men jag är ändå nöjd. Jag tränade mina nerver och jag var mycket lugnare än jag var i höstas. Jag fick kvitto på att vi har ett bra fotgående även om en skytt går framför. Smilla markerar bra och går ut på linjetag. Det vi behöver jobba på är fältet och vilthanteringen, så nu vet jag vad som gäller. :)
Jag hade bestämt mig för att ställa upp i tävlingen för att träna mina tävlingsnerver, ett lyckat drag. Eftersom jag har jobbat som en tok det sista har jag har inte haft tid att bygga upp min nervositet i förväg, åtminstone en fördel med att jobba mycket. ;) Jag höll mig lugn hela tiden fram till start, då började hjärtat gå och benen blev till gelé... Men jag fokuserade hela tiden på Smilla och skytten (Cissi). Domare Eddie gick bakom och det kändes tryggt. Han pratade mig igenom provet, gav mig lite tips och det gav mig den stöttning jag behövde. Han vet att jag blir väldigt nervös.
Jag var inte orolig att Smilla inte skulle ta viltet eller droppa det vid avlämning, det har fungerat jättebra när vi har tränat. Hon hade inga problem i upptaget men hon droppade några vilt och sen gjorde jag några "baseball-räddningar". Jag tog det bara lugnt när det hände, vilket känns bra. Jag har jobbat mycket med mig själv, för att hålla mig lugn och inte bli irriterad eller arg.
Vi började med två enkelmarkeringar. Smilla markerade väldigt bra och hade inga problem att få in dem. Sedan var det ett linjetag på cirka 20 meter. Hon gick i anvisad riktning men sneddade av lite åt höger förbi några stenar, cirka 3-4 meter från viltet. Nu tog mina nerver ett språng och istället för att lita på henne var jag klantig nog att blåsa stoppsignal, vilken hon naturligtvis inte lyssnade på. Hon kom tillbaka till mig och vi fick lov att försöka igen. Nu var mina nerver på högvarv och jag lyckades inte få ut henne, så jag bröt den punkten. Två fel gjorde jag: jag hade inte tänkt på hur vinden föll och jag litade inte på att hon skulle få vittring även om hon gick lite åt höger. Jaja, jag behöver ju träna på de här situationerna så det är bara att ta åt sig.
Fältet följde efter linjetaget. Det låg över en bäck upp i en brant backe. Smilla hade inga problem att gå över bäcken men det blev efter en stund ett mentalt hinder för henne. Hon har svårt att ta för sig och bredda sitt sök och nu kom hon hela tiden tillbaka tom till mig. Jag fortsatte att hålla mig lugn och klappade om henne och försökte sedan hetsa upp henne att gå ut. Eddie gav mig tipset att hjälpa henne när hon sökte men det resulterade bara i att hon kom tillbaka. Hon är inte van vid att jag pratar med henne när hon söker. Totalt fick vi in fem av åtta vilt, sedan bröt jag för hon var tomkörd. Det som var positivt med fältet var, att hon var två gånger på väg mot Marika som stod och skulle kasta de sista markeringarna efter fältet, men kom tillbaka på mina inkallningar. Det kändes väldigt bra!
Vi hade inget vattenarbete, så vi avslutade med ytterligare två landmarkeringar och ett linjetag. Smilla missade första markeringen men den tog vi in på linjetag istället. Då svällde mitt hjärta av stolthet. Den andra markeringen spikade hon, liksom det sista linjetaget.
Poängmässigt var tävligen inget vidare, vi fick 109 poäng av totalt 160, men jag är ändå nöjd. Jag tränade mina nerver och jag var mycket lugnare än jag var i höstas. Jag fick kvitto på att vi har ett bra fotgående även om en skytt går framför. Smilla markerar bra och går ut på linjetag. Det vi behöver jobba på är fältet och vilthanteringen, så nu vet jag vad som gäller. :)
