Lassagårdens gikan

I dag hade vi det andra kurstillfället i Jaktlydnad och apportering. Vi blev uppdelade i två grupper, dels för att vi är så många och dels för att vi har hunnit olika långt i vår träning. Smilla och jag hamnade i den grupp som har hunnit lite längre i träningen.

I dag tränade vi på stadga och fotgående. Fotgående var jag inte orolig för alls men stadgan... Tja, vi har ju haft lite problem med det, Smilla och jag. :S Fotgående gick väldigt bra, jag har väl aldrig haft sån kontakt med Smilla som i dag, i alla fall inte i sällskap med så många andra hundar. Hon satt kvar på mitt kommando när jag gick ifrån henne och kom perfekt på inkallning. Att sitta kvar har varit lite tråkigt det sista enligt Smilla, så det har hon struntat i när det har passat henne.

Så var det då stadgan, att sitta kvar brevid mig när andra springer förbi, när dummiesar flyger framför och framför allt när andra hundar apporterar. Döm om min förvåning när Smilla sitter kvar HELA tiden, utan att det ens rycker i en muskel på henne. Hon stannar brevid mig även när andra hundar kommer fram och vill hälsa. Hon struntar i att någon går och nosar henne i baken ibland när vi går fot. Hon stannar hos mig! Inte en tillstymelse till att knalla när hon själv ska apportera! Jag är så lycklig!! :-D

Nu vet jag att det kommer att bli fler bakslag framöver, men det är skönt att få ett kvitto på att träningen fungerar. Inte för att jag har gjort jättemycket annorlunda än innan, men jag har tränat i lugn och ro och har kört mycket kontakt. Det har inneburit att jag har klappat om Smilla mycket när hon blivit orolig. Lugnat ner henne och visat att jag finns hos henne. Veckan som kommer ska Smilla och jag träna på att ta dummyn rätt i munnen och avlämningar. Det fungerar fortfarande inte som det ska. Men nu kan jag ta med mig den känslan jag har i kroppen i dag och tänka på den. Det ger positiv energi både till Smilla och mig själv.